Mitt bland de lummiga villaträdgårdarna
ETT ASTLIGT SKRI!
Jag spetsar öronen och springer i ilfart för att se vad som står på!
Matte säger STOPP!
tvärnit.
Över mig kommer en jättefågel med nåt levande i klorna som skriker
Jag hukar för de kommer precis över mitt luftrum
Matte hinner inte ens se vad det är
men hon är iaf juste och kopplar mig
Påstår att nästa gång kan det vara min tur och då ska hon minsann inte släppa taget.
Hon målar upp värsta bilden av hur jag kommer hännga där blodig med vass klor i kroppen
Jag fattar nada
Jag kommer att ta den lilla pippifågeln
Hon har ju sett hur jag kan skrämma duvor!

Snart lugnar hon sig och jag får gå lös igen
En timma
Hon behöver tydligen röra på sig
Tur att jag har sån lugnande inverkan på henne...
Men det där skriet - det följer mig
Bäst att vara nära henne iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar