Häromdagen var vi och handlade i lilla lokalbutiken. MAtte lämnade mössa, vantar (och mig!!) utanför, så jag hade bar att vakta dem åt henne.
Konstigt att lägga dem där...
Så, jag var tvungen att försvara dem, men bara en gång.
Sen när vi skulle hem så tänkte jag: bäst att ta sitt uppdrag på allvar!
Alltså tog jag vantarna i munnen och bar dem åt henne
Hon bar ju på 2 kassar så hon behöver ju helt klart hjälp.
hela vägen hem bar jag dem.
Över övergångsställe och vägar.
Släppte dom inte ens för att pinka
Genom ytterdörren
Upp för trapporna
Fram till dörren.
Phu - det är allt arbetsamt att vara en samvetsgrann hund...